Det blev en kort tid med Anna Kinberg Batra som partiledare för moderaterna. Det hade behövts minst ett val för att hitta hem efter Reinfeldtsperioden.
Varför gick det som det gick?
Här är mina tankar om den moderata politiken efter förra valet...
1. Ett parti tappar i trovärdighet när det hela tiden försöker anpassa sig efter väljarna.
Utan en klar idé om var man står och vart man är på väg – finns det bara en väg och den leder inte framåt.
Moderaternas dilemma.
Bristen på ideologi
2. Ett partis uppgift är att genomföra sina och väljarnas idéer. Att sträva efter och att vara berett att ta makten.
Decemberöverrenskommelsen blev nästa spik i kistan. Löfven och Co spelade skjortan av alliansen.
Klädpoker
3. Oviljan att utmana och fälla regeringen blev alltför uppenbar. Trots att DÖ dog, tog man inte chansen att utmana makten..
Den motvilliga utmanaren
4. Oförmågan att förklara hur demokrati fungerar. Ett parti måste föra fram sina ideér – utan att snegla på vilka andra som kommer att hålla med eller inte hålla med. Att någon röstar på ett bra förslag betyder inte att man för den skull samarbetar.
Prinsessan på ärten
5. Driva oppositionspolitik. Efter lång tid och mycket vånda började Alliansen driva oppositionspolitik. Begärde misstroendevotum och avsatte ministrar. Bra – men för sent.
Återuppståndelsen
6. Väljarna orkade inte vänta. Många hade redan lämnat moderaterna. De flesta för Sverigedemokraterna och Centern.
Pyspunka
7. Låga opionionsiffrorna fick även trogna partiarbetare att visa sitt missnöje med partiledaren. Situationen blev ohållbar. Anna Kinberg Batra lämnade..
Piloten lämnar
...och de medskyldiga sitter tryggt kvar i det förarlösa planet. Nog vore det rimligt att hela partistyrelsen ställde sina platser till förfogande.
Nu söker moderaterna en ny partiledare.
Det blir ingen lätt uppgift att locka tillbaka de väljare som sympatiserar med ett parti man så kraftigt tagit avstånd från.
Politisk ironi är ofta väldigt underfundigt för att inte säga kreativt och trovärdigt.
SvaraRadera